Okej, nu är det såhär, jag och Sanna skulle åka in och kika på A-laget's match igår kväll. Vi visste att Sanna's bil, (även kallad Rödbettan) läckte olja och Ricky hade fyllt på tidigare på dagen så vi kunde komma in till matchen. But, ( there's always a but) på vägen in så började oljelampan att lysa och paniken utbröt, lite lätt denna gången men det blir värre...Vi stannade till och hällde i ny olja som Bettan slurkade upp på två röda. Men vi klarade oss in med två stopp iaf. Sen hemresan, jag vill nästan inte tala om det, mår dåligt. Dock, innan jag fortsätter måste jag ge oss själva en eloge för bilmekaniker insatsen, klarade oss nästan hela vägen hem.
Hemresan var katastrof, vi fick stanna säkert fyra gånger för att fylla på olja och gjorde av med fyra liter. Och jag kan lova att det inte är kul att stanna mitt i vägen i totalt mörker, men det var bara att slå på varningsblinkers och se glad ut. Vi tänkte att vi skulle åka in yxe-vägen för att slippa behöva stanna på motorvägen igen och tacka gudarna för det för 50m in gav Bettan upp, hon orkade inte mer. Och där satt Sanna och jag, utelämnade och försökte få tag på hjälp. Jag berättade för Sanna att det finns lite obehagliga saker i detta område så vi låste snabbt alla dörrar och sen så sjöng jag för Sanna för att få tiden att gå, hon bestämde låt och jag tog ton. Det var sådan ironi i det hela och vi skrattade åt eländet. Sanna's pappa kom och bogserade hem oss efter kanske 30-40 min och det var tur man vet aldrig vad som kan hända ute i skogen...
Jag var helt slut efter det men jag somnade inte förens två tror jag, men det var det värt.
Nu ska jag powernapa, Peace out/A.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar